Hej hej!

Kanske borde uppdatera er om hur det går för oss.

 

Axl är en kille med mycket energi. Hela dagarna går han runt och pysslar med diverse saker. Oftast hämtar han en massa prylar, både inifrån och utifrån, som han sedan antgingen tuggar på, slänger med eller bara myser med. Mattes skor är väldigt spännande saker. Har som tur är aldrig haft sönder någon sko än. Han bara gillar att ligga med nosen på dem :-S

Uppletande är hysteriskt roligt tycker han. Går upp väldigt i varv när han vet vad som är på gång så jag försöker att inte traggla för mycket med det. Fritt följ fungerar hyffsat. Oftast är han ju aldleles för het och studsig. Godis som belöning är han inte speciellt intresserad av utan det ska vara en leksak eller kanske en kotte. Han sätter sig görsnabbt vid halter, men hysteriskt snett. Skulle han någon gång sätta sig rätt på första försöket så är det bara för någon sekund. Så fort han fått sin godis eller leksak så flyger rumpan ut så att han plötsligt sitter framför mig. Arbete pågår, kan man väl säga angående det.

Han är lätt att ha lös i skogen och så. Sticker inte ifrån mkig utan stannar hela tiden och tittar så att jag kommer efter. Kommer när jag ropar gör han också, även om det ibland händer att han susar förbi mig i sista stund och börjar lukta på något väldigt spännande några meter bakom mig eller så.

Spåra kan han också. En dag råkade det bli ett frispår när jag egentligen inte tänkt det. Planen var att koppla på selen en bra bit innan vi skulle komma fram till platsen där jag svängt av från stigen. Men som sagt, frispår blev det. Axl stack iväg längs stigen och hörde inte alls vad matte ropade. Sen pilade han snabbt in bland ris och snår och följde glatt spåret bort. Leksaken kom han gladeligen tillbaka med. Blir till att göra om det en annan dag.

En lite mindre rolig sak är hans överbett som inte verkar vilja rätta tll sig alls. Jag tänkte först att det skulle bättra sig när han bytt tänderna, men icke då. Han är ju söt som socker dock så jag får vara glad ändå.

Osäkerheten inför andra hundar sitter fortfarande kvar. Han går ju att ha i närheten av andra hundar, men inte tillsammans med. På brukshundklubben fungerar det bra. Han är lös vid sidan av mig även när jag står och talar med folk och så, men nåde den hund som skulle vilja hälsa. Det vill han inte vara med om. Fast han skäller ju när vi kommer dit. Som tur är slutar han rätt snart. Bara man får honom att tänka på annat. Bättre har det ju blivit, men det känns trist att det ska ta sån lång tid för honom att vänja sig.

Skällandet överhuvutaget håller han kvar vid. Ligger ständigt och muttrar när han tror att han hört eller sett nåt. Mina stackars grannar får inte visa sig utomhus ens. Slutar när jag säger till honom. Men det är ändå samma visa varje gång han ser eller hör något.

Liten uppdatering för er, kommer väl mera så småningom. Även om det blev en smula negativ avslutning så är han ju ändå världens goaste lilla Axl. Jättemysig hund som faktiskt vill arbeta tillsammans med mig. Jag trivs med honom och jag hoppas och tror att han trivs med mig.

/Madeleine och hundarna